Intryck från Världskongress i socialpsykiatri i Prag

Intryck från Världskongress i socialpsykiatri i Prag

Olle Östman

21 - 24 oktober 2007 hölls den 19:e världskongressen i socialpsykiatri med teman Changing World: challenges for society and for social psychiatry.

Arrangör var World Association for Social Psychiatry och i samarbete med WHO och World Psychiatric Association.

Kongressen besöktes av c:a 1000 deltagare från samtliga världsdelar. Från Sverige deltog endast ett 10-tal personer. De centraleuropeiska länderna var väl representerade liksom England. Många deltagare kom från Kanada och Australien liksom Japan. Huvuddelen av deltagarna är verksamma inom psykiatri och är knutna till olika forskningsinstitutioner.

När jag besökte en tidigare socialpsykiatrisk världskongress i början av 90-talet var deltagarantalet större och då märktes deltagande av ett stort inslag brukare. Detta deltagande var denna gång knappt märkbart. Däremot betonades i många föredrag betydelsen av aktiv brukarmedverkan och familjens betydelse.

Ett omfattande program med plenara föredrag, parallella symposier och posteurtställningar fyllde fyra dagar och täckte samtliga socialpsykiatriska delområden. Stigma var sannolikt det område som fick störst utrymme med såväl plenara föredrag som tre särskilda seminarier. Det rådde stor samstämmighet om att de stora antiistigmakampanjer som bedrivits i ett flertal länder har varit helt utan effekt. I stället betonades det som ligger i begreppet empowerment, ett stärkande av den drabbade individen och dennes familj, samt att de garaneteras en så effektiv behandling som möjligt. Professsor Lars Jacobsson, Umeå, var en av föredragshållarna i ett av seminarierna. Han jämförde bl a med att personer med epilepsi och psykisk utvecklingsstörning numera drabbas av stigma i mycket mindre utsträckning än för någon generation sedan och han menar att det är en förbättrad behandling och stärkta sociala rättigheter med normaliserade levnadsförhållanden som bidragit till detta. Han framhöll att även för gruppen psykiskt sjuka skulle motsvarande utveckling kunna vara en framkomlig väg.

Ett annat huvudtema med stort utrymme handlade om effekter av migration. Globalt finns f n c:a 200 miljoner människor som av olika anledningar lämnat sitt hemland och denna situation bedömdes komma att öka kraftigt i samband med den pågående globaliseringen. I översiktsföredrag och i seminarier belystes detta och en rad studier i olika länder presenterades. Här finns uppenbart en omfattande väl dokumenterad forskning som visar en ökad risk för psykisk ohälsa i vid mening samt även en ökad risk för specifika psykiska sjukdomar t ex schizoferni och detta drabbar även den andra generationen i det nya landet. Det är emellertid stora skillnader mellan olika grupper beroende på vilket ursprungsland de kommer från. Professor J Leff från England belyste detta i en jämförelse mellan migrerade personer från Karibien respektive från Sydasien. De som kommer från Karibien kännetecknas av att de på alla sätt försöker ta upp ett engelst levnadssätt och nästan aktivt tar avstånd från sin tidigare bakgrund medan de som kommer från Sydasien håller ihop i nätverk och behåller sina sedvänjor. De förra har en mycket större psykisk sjuklighet än de senare. I analysen av dessa skillnader framstår de helt som en effekt av sociala skillnader varvid social isolering är den viktigaste.

Effekter av olika organisationsmodeller presenterades från ett flertal länder och föga förvånande presenterades starkt stöd för kommunbaserade psykiatriska verksamheter.

Ett seminarium ägnades helt åt Ian Falloons minne och hans betydelse för att utveckla integrerade organisationsmodeller. Ulf Malm presenterade här de positiva forskningsresultaten från det västsvenska projektet Optimal Treatment. Förutom föredrag presenterades ett stort antal studier i posterutställningar.

Samtliga ovanstående tre huvudområden har varit tema för Socialpsykiatriskt Forums konferenser. Ytterligare några områden som behandlades på världskongressen har också uppmärksammats av Socialpsykiariskt Forum som hemlöshet, tvångsvård, primärvårdens betydelse. Socialpsykiatriskt Forums akriviteter täcker således väl vad som också diskuteras internationellt.

Kvaliteten på enskilda föredrag varierar stort på en kongress av detta slag men helhetsbilden blir ändå att det förmedlas en utmärkt bild av hur den internationella utvecklingen ser ut och var tyngdpunkten i internationell forskning ligger. Sannolikt är det blygsamma deltagandet från Sverige också ett uttryck för att socialpsykiatri som kunskapsområde är alldeles för lågprioriterat inom den svenska forskningen och inom den svenska psykiatrin. De kommunala verksamheter som i Sverige står för en betydande del av det vårdinnehåll som internationellt räknas till socialpsykiatri saknar ännu forskningstraditioner och internationellt utbyte.