Vad gör du nu för tiden?

Socialpsykiatriskt forum delar varje år ut en utmärkelse till verksamheter eller enskilda som utmärkt sig inom det socialpsykiatriska området.  Syftet är att visa på det bra arbete som görs. Medierna tenderar att rapportera när det inte fungerar. 

Under åren har utmärkelsen gått både till verksamheter som utmärkt sig på något sätt och ibland till en person som genom sitt arbete inspirerat andra. Men vad hände egentligen sedan? Hur ser mottagarna av utmärkelsen på dagens situation för personer med psykiska funktionshinder? Och vad sysslar de med nu?
Under våren låter vi låta före detta pristagare komma till tals. Först ut är två mottagare av utmärkelsen som på mycket olika sätt bidragit till att lyfta socialpsykiatriska frågor i Sverige och omsatt dem i praktisk verksamhet. Det är den allra första mottagaren av utmärkelsen, Lars Hansson och den allra senaste; "Admin". Han driver hemsidan www.viska.se. De båda ger rapporterar från sin socialpsykiatriska vardag.

Lars, du fick priset 200., Vad gör du nu för tiden?

- Nu för tiden är jag professor i psykiatrisk hälso- och sjukvårdsforskning vid Lunds universitet. Det mesta av min energi lägger jag ned på ett nationellt kunskapscentrum som heter CEPI, Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser för personer med psykiskt funktionshinder. Här finns ett fokus på forskning kring psykosociala insatser men också på hur sådana kunskapsbaserade insatser skall kunna användas av praktiken.

Hur ser du att förutsättningarna att bedriva ett bra socialpsykiatriskt arbete har förändrats sedan du fick priset?

- Förutsättningarna har blivit bättre i och med att det nu finns relativt många socialpsykiatriska metoder att använda, metoder och arbetssätt som har en god kunskapsbas. Det som är nedslående är att många av dessa arbetssätt används i så väldigt liten utsträckning, och att det går så långsamt att introducera dem i landstingens och kommunernas psykiatriska verksamheter.

Vad är den största utmaningen du ser att vi står inför när det gäller vård, stöd och delaktighet för personer med psykiska funktionshinder

- Det finns naturligtvis många utmaningar. Den största är nog att utveckla en organisation av samhällets psykiatriska stödapparat som underlättar ett meningsfullt och effektivt stöd till personer med psykiskt funktionshinder. Tyvärr är den uppdelning av ansvar som finns i dag och de brister i samverkan och samarbete som den generar ett avgörande hinder för att i stort åstadkomma ett sådant stöd. Detta är en gammal stötesten som psykiatriutredningen brottades redan med på 1990 talet, men tyvärr har vi inte en mycket bättre situation i dag.

Admin, eller Roger som han heter egentligen berättar att utmärkelsen God Socialpsykiatri 2008 uppskattades av medlemmarna som nästan alla själva har egen erfarenhet av psykos eller någon schizofrenidiagnos. I motiveringen står att www.viska.se får utmärkelsen för att de visat ett nytt sätt där personer med svår psykisk ohälsa, speciellt schizofreni kan stödja varandra och göra sin röst hörd." Sedan 2001 har hemsidan drivits ideellt av en person med egen erfarenhet av denna diagnos som skapat ett öppet och kärvänligt forum med plats för alla åsikter.

 Vad innebar utmärkelsen God Socialpsykiatri för www.viska.se?

- Det viktigaste var nog att professionen tyckte att den var bra. Tidigare var det enbart medlemmar dvs. vi själva, som tyckte det upplevde jag. Vi har också fått 60 % fler besökare.

Vad ser du som den största utmaningen du ser att vi står inför när det gäller vård, stöd och delaktighet för personer med psykiska funktionshinder?

- Att minska uppkomsten och också själva funktionshindret. Idag konserveras primärt funktionshindret och kanske rent av förvärras av vården. Funktionshindret består främst av kognitiva symptom, som dagens antipsykotiska läkemedel inte har någon säkerställd effekt mot. En satsning på kognitiv rehabilitering är nödvändig därför. Det är också viktigt att minska återfall, eftersom de skapar funktionshinder. Patientutbildning, familjeutbildning, KBT, personligt ombud och sysselsättning är hörnstenarna i denna psykosociala terapi. Kanske borde klinikerna ha psykosociala enheter för att denna typ av behandling skall bli rutin i vården och inte bli bortglömd som ofta idag.

- Fientlighet och kritik kan utlösa psykoser, vilket det finns bevis för. Jag tror att motsatsen vänlighet och beröm kan ha en psykosskyddande effekt, vilket kanske kan ge en tankeställare för vårdgivare.

Om ett par veckor låter vi två andra mottagare av utmärkelsen komma till tals.

David Ershammar