Vad gör du nu för tiden? Del 2.

Socialpsykiatriskt forum delar varje år ut en utmärkelse till verksamheter eller enskilda som utmärkt sig inom det socialpsykiatriska området. Syftet är att visa på det bra arbete som görs. Medierna tenderar att rapportera när det inte fungerar så bra. Under åren har utmärkelsen gått både till verksamheter som utmärkt sig på något sätt och ibland till en person som genom sitt arbete inspirerat andra. Men vad hände egentligen sedan? Hur ser mottagarna av utmärkelsen på dagens situation för personer med psykiska funktionshinder? Och vad sysslar de med nu?

Under våren låter vi före detta pristagare komma till tals.

Nu är det dags för Karin Melander. Hon fick utmärkelsen 2004 för att hon "...utvecklat ett optimistiskt och okomplicerat samarbetsklimat i vilket önskemålen från brukare förvandlas till verkliga resultat inom många områden."

Några andra som också lyckats med samverkan är 2007 års mottagare av utmärkelsen. Rickard Bernce ger oss en bild av nuläget för Socialtjänstens verksamhet och INM:s (Integrerad Närsjukvård i Malmö) psykiatriska verksamhet i stadsdelen Limhamn-Bunkeflo. Deras differentierade stöd med socialpsykiatrisk inriktning som de erbjuder i nära samverkan var anledningen till att de fick utmärkelse. Både Karin och Rickard lyfter arbetet med att stödja deras brukare till meningsfull vardag, arbete eller sysselstättning som den största utmaningen.

Vad gör du nu för tiden Karin Melander?

- Jag arbetar fortfarande som psykiatrisamordnare i Skellefteå kommun, chef för Personliga Ombuden i Skellefteå och länsdelssamordnare för Socialpsykiatriskt Kunskapscentrum i Västerbotten här i Skellefteå. Har fortfarande ett mycket inspirerande, engagerande och roligt arbete med ett mycket kompetent och stödjande nätverk på alla plan!

Hur ser du att förutsättningarna att bedriva ett bra socialpsykiatriskt arbete har förändrats sedan du fick priset?

- Utifrån vårt lokala perspektiv så tycker jag att förutsättningarna fortsatt att vara goda utifrån både samverkan med övriga vård- och stödsystemet samt samarbete med intresseorganisationerna. Vi har uppdaterat och utvecklat vårt Samverkansavtal under 2008, där intresseorganisationerna nu är en fullvärdig part. Utvecklingen av Föreningarnas Hus har betytt mycket, bl.a möjlighet att kontinuerligt kunna beställa Brukarrevisioner inom vår boendestödsverksamhet.

- Vi har ett tydligt uppdrag från våra politiker att arbeta för förbättrat stöd till bl.a personer med neuropsykiatriska funktionshinder och där har vi inrättat ett speciellt Nepo-team samt håller på att rekrytera en Neuropsykiatrisamordnare.

Vad ser du som största utmaningen i ert arbete just nu?

- Största utmaningen tycker jag att vi har runt yngre personer med psykiska funktionshinder. Att ge de möjligheter till arbete/praktik trots den kärva arbetsmarknaden så att de inte fastnar i tillskapade sysselsättningar ( vilket för vissa kan vara en rätt plats) utifrån ex.vis rätt till daglig sysselsättning enl LSS. En annan utmaning är att locka unga med funktionshinder att komma med i intressepolitiskt arbete både med och utan erbjudande/krav på att gå med i någon förening, vilket jag upplever att många tycker är lite föråldrat.

Rickard Bernce, läkare vid INMs verksamhet i Limhamn ger en bid av utvecklingen sedan de fick priset 2007.

- Det goda arbetet fortsätter och vi fick mycket uppmärksamhet tack vare priset. INM i Limhamn vann också ett hedersomnämnande i Dagens medicins "Guldskalpellen. Vi har föreläst en hel del om "Hur vi gör", alla stadsdelschefer i Malmö stad bjöd in oss. Vi blev stolta och inspirerade av ert pris.

Förutsättningarna idag har blivit lite bättre då cheferna inom socialtjänsten inser vikten av att facilitera samverkan. INM:s arbetssätt är Integrerad Psykiatri och vi "som äger och driver" är kliniker som hela tiden har fokus på samverkan. Vi utvärderas även kontinuerligt och måste "vara på tårna" du vi är konkurrensutsatta. Vårt avtal löper ut nu och våra chanser att vinna en upphandling igen är säkert mycket större genom bl.a er uppmärksamhet på vårt arbete. Tack!

Vad ser du som största utmaningen i ert arbete just nu?

- Utmaningarna framåt (för oss som lyckats få ihop samverkan) är utan konkurrens sysselsättning!! Det är där våra brukare, som nu har ett mer fungerande liv och närverk, hamnar. Sysslolöshet.

Vi ingår nu i ett forskningsprojekt kring Supported Employment vilket är en tillfällig lösning för en del, men det är nog där framtiden ligger och kanske även i mer "skyddade arbeten". Men det gäller snart även vanligt folk med tanke på hur kraven skruvas upp på arbetsmarnaden.

Vi behöver också utveckla brukarsamverkan och kanske självhjälpsmodeller.
Slutligen finns det oerhört mycket att göra för att öka tillgänglighet, produktivitet och kvalitet i mycket av den svenska psykiatrin. Vi har lyckats väldigt väl på INM men jag vet hur illa det kan se ut på många andra ställen.

sammanställt av:
David Ershammar