Styrelsen

Styrelsen är sammansatt av personer med olika utbildningsbakgrund verksamma inom varierande samhällssektorer.

 

Styrelsen för Socialpsykiatriskt Forum år 2016

  • Janne Persson, ordförande, psykiatrisamordnare Krokoms kommun, regional samordnare regionförbundet Jämtland
  • Ulrika Lundblad, sekreterare, personligt ombud i Enköping och Håbo

  • Jimmie Trevett, brukarrepresentant, RSMH
  • Wolfgang Rutz, Psykiater, professor i socialpsykiatri vid universitetet i Coburg/Tyskland.
    Verksam vid enheten för stressrehabilitering, Karolinska institutet samt teologiska institutionen vid Uppsala universitet.
  • Mats Ewertzon, lektor/fil.dr. institutionen för vårdvetenskap Ersta Sköndal högskola
  • Nisse Berglund, socionom, verksamhetsutvecklare i Psykiatri Psykos i Göteborg.
  • Per Enarssson, psykiatrisjuksköterska och fil.dr., förvaltningschef för Vård- och omsorgsförvaltningen i Katrineholms kommun.
  • Marjet Gustafsson
  • Lars Hansson
  • Marit Grönberg Eskel
  • Maria Mattsson



Valberedning

  • Ann-Marie Ekström
  • Mikael Malm

 

Janne Persson

Vem är du och hur arbetar du med socialpsykiatri?

Jag heter Janne Persson och bor i västra Jämtland. Orten heter Alsen och ligger mellan Östersund och Åre. Är nyss fyllda 50 år, har 6 barn. Fritiden ägnas mest till barnens idrott och natur och jaktupplevelser för egen del. Arbetar i Krokoms kommun som psykiatrisamordnare och är där ansvarig för ett socialpsykiatriskt team, kommunen har cirka 14 300 invånare och vi arbetar förebyggande, uppsökande och samordnande. Är också utbildad processhandledare inom psykosocialt arbete och möter olika individer och arbetsgrupper i deras arbete. Ingår i nationella psykiatrinätverk via SKL, samt arbetar halvtid som regional samordnare för Vård- och omsorgscollege på Regionförbundet Jämtland.

Vilka är dina hjärtefrågor som du brinner för när det gäller socialpsykiatri? Varför engagerade du dig i styrelsen?

Det finns många frågor som är viktiga att belysa inom detta område, men en stor sådan fråga tycker jag är hur vi bemöter och förhåller oss till människor med psykisk funktionsnedsättning och/eller anhöriga till dem. Viktiga inslag i den frågan handlar om etik och moral, utbildningsfrågor, rädslor osv. Här görs mycket men det återstår en del att göra.
När jag fick frågan om att delta i styrelsen blev jag hedrad och glad. Vet via kontakter att Socialpsykiatriskt Forum har arbetat hårt och länge för att påverka och förbättra situationen inom området. Om jag kan bidra med något gör jag gärna det!

Tror du att föreningen kan komma att spela en större roll i framtiden - och hur i så fall?

Oavsett typ av förening är det viktigt att den är seriös i sitt uppdrag. Att de som är medlemmar har insyn och påverkansrätt samt att föreningen syns och hörs i sammanhang som är viktiga. Allt detta tycker jag Socialpsykiatriskt Forum gör och gjort på ett bra sätt. Kan Forum fortsätta vara den arenan och kanal för socialpsykiatrin ser jag inga hinder för fortsatt utveckling och större erkännande från omgivningen.

Har du någon framtidsvision?

Visionen blir i så fall väldigt övergripande och luftig. Att i samhället i stort tillskapa en sundare attityd och förståelse för psykisk ohälsa och alla som drabbas av psykisk ohälsa, och därmed bättre kunna förstå, förhålla sig till, bemöta, och ge tidigt stöd i syfte att lindra effekterna för den enskilde och hans/hennes närstående.

 

Ulrika Lundblad

Vem är du och hur arbetar du med socialpsykiatri?

Jag är en drygt 50-årig geovetare som bytte ut sten och miljö mot det mänskliga mötet, flyttade ut på landet, mitt emellan Stockholm och Västerås, och som ibland får hemlängtan till förortsbetong. Min utbildningsväg (med resor över hela Sverige) tog mig genom studier i geologi och arkeologi fram till en högskoleexamen. Men mina sommarjobb väckte mitt intresse för en helt annan yrkesbana.

Jag har sedan 2002 åren arbetat som personligt ombud i Stockholms och i Uppsala län i sex olika kommuner, först som anställd av brukar- och anhörigstyrda Stiftelsen Parasoll, och sedan av HSO Visst som ägs av handikappföreningarna i Uppsala. Nu är jag kommunanställd och jobbar i Enköping och Håbo kommuner. Att arbeta som personligt ombud är en rolig utmaning eftersom man rör sig i hela samhället och det är klientens uppdrag som sätter ramarna. En del av arbetet innebär också att lokalisera samhällsbrister och att påverka så att dessa motverkas.

Jag började min yrkesbana som sommarjobbande skötare under tidigt 80-tal på först Beckomberga och sedan Långbro sjukhus och i mitten av 90-talet blev jag en av de första boendestödjarna inom socialpsykiatrin i Sollentuna.

Vilka är dina hjärtefrågor som du brinner för när det gäller socialpsykiatri?

I mitt arbete möter jag många frågeställningar som jag vill fördjupa mig mer i men det hinns aldrig riktigt med och jag tänker att jag inom socialpsykiatriskt forum kan få en möjlighet att få konstruktivt utlopp för viss frustration jag går och bär på. Ett stort problemområde som jag och mina kollegor möter dagligen är klienternas dåliga ekonomi och alla problem detta medför. Jag är också oroad över samhällets fyrkantiga utbud och det förhärskande synsätt som vill stoppa in alla människor i samma mall. Om du är en besvärlig människa och inte ”vill vara psykiskt sjuk” så är det svårt att få hjälp även fast det är uppenbart att du behöver den. Jag förundras också över att de förändringsvindar som blåst över Sverige det senaste decenniet, grundat bl.a. på föreställningar om att sjuka och arbetslösa fuskar till sig bidrag, fortfarande blåser så friskt. Och jag tror att Socialpsykiatriskt forum har förutsättningarna att bygga ett och annat vindskydd och bidra till att vindarna vänder.

 

 Wolfgang Rutz

Vem är du och hur arbetar du med socialpsykiatri?

Jag är psykiater och har länge arbetat och forskat inom schizofreni, depression, självmordsprevention och psykiatrisk organisation. Först - efter specialistutbildningen i Uppsala - i mer än 20 som chef för psykiatrin på Gotland, sedan som chef för Världshälsoorganisationens program för psykisk hälsa i Europa och därefter som ledare vid enheten för hälsofrämjande psykiatri vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Därutöver har jag ett deltidsengagemang som professor i socialpsykiatri vid universitetet i tyska Coburg där jag undervisar psykologer, läkare, socialarbetare och pedagoger i internationell samhällspsykiatri och psykisk hälsa. Jag är också verksam vid enheten för stressrehabilitering, Karolinska institutet samt teologiska institutionen vid Uppsala universitet.

Min psykiatri har alltid följt en humanistisk helhetssyn. Arbetet vid WHO har grundmurat min inställning att psykiatrin måste vara socialpsykiatrisk och integrativ, att socialpsykiatrin har ett samhällsansvar och inte kan abdikera ifrån sin roll i samhällsdebatten och att den även bör integrera modern neuropsykiatrisk forskningsevidens. I mitt arbete i Uppsala har jag med mitt team haft som uppgift att förankra en socialpsykiatrisk helhetssyn och en hälsofrämjande medvetenhet hos psykiatrins personal, men också att sprida och tillhandahålla socialpsykiatrisk kunskap utanför landstingspsykiatrin - till primärvården, socialvården, skolorna, försäkringskassa, arbetsförmedlingen, företag, politiker.

Ett fokus i vårt arbete har varit människor i sårbara situationer - invandrare, arbetslösa, unga, kvinnor och män på olika sätt. Därvid har vi inte inriktat oss så mycket på behandling utan mest på tidig, hälsofrämjande prevention, genom att ta vara på människornas inneboende resurser.

Har du en speciell fråga som driver ditt engagemang?

Jag tror att vi riskerar att socialpsykiatrin utvecklas ensidigt om vi inte kan ge den ett samhällsperspektiv och överbrygga klyftan mellan landstingsdriven sjukvård och kommunalt psykosocialt och socialpsykiatriskt arbete. Idag riskerar vi att socialpsykiatriska verksamheter etableras som är kemiskt rena ifrån all psykiatriskprofessionalism. Psykiatrin å andra sidan riskerar att ytterligare smalna till en ren medikaliserad verksamhet utan interesse för den symtombärande människans existentiella och psykosociala villkor. Här behövs det integration, helhetssyn och humanisering, med personen i centrum och med målet att utveckla samhället och människornas liv mindre materialistiskt, profitmaximerat och mer människovänlig igen.

Socialpsykiatrin kan här bli föregångare för andra medicinska och sociala verksamheter och kan bidra till mindre splittring i samhället och människornas liv. Kunskap finns att ta tillvara, såväl ifrån samhälls - och humanvetenskapen som ifrån modern neuropsykiatrisk forskning.

Varför engagerade du dig i föreningen och vad har du för framtidsvision?

Jag vill hjälpa till att förankra ett socialpsykiatriskt och humanistiskt synsätt i samhället. Jag känner att det är paradoxalt att man politiskt så självklart tar hänsyn till miljöaspekter när det gäller fåglar, grodyngel eller sällsynta biotoper, men gör så litet när det gäller politiska och andra beslutskonsekvenser för människans behov av grundläggande och nödvändiga förutsättningar för att hålla sig frisk:
• Social signifikans och behovet att behövas,
• autonomi, delaktighet och förmågan att vara "master" i sitt eget liv,
• mening i livet samt status, integritet, identitet och värdighet.
Jag vill verka för en medvetenhet hos politiker och andra beslutsfattare att deras agerande har - positiva eller negativa - konsekvenser för människors psykiska hälsa och att man bör analysera de förväntade humanekologiska och mentala följderna av vissa politiska beslut innan man verkställer dessa. Den psykiska miljön bör bemötas med samma hänsyn, respekt och medvetenhet som den fysiska. Befolkningens psykiska hälsa är det mest värdefulla ett samhälle kan uppbringa. Det är inte bara klimatkatastrofer som hotar vår existens.

Vår ordförande skrev om behovet av tankesmedjor - låt oss realisera dem.

  

 

Jimmie Trevett

Jimmie arbetar i lokalföreningen på RSMH i Lund med kamratstödjande verksamhet och intressepolitiska frågor. Han är förbundsordförande i RSMH sedan år 2011. Hjärtefrågorna handlar om privatekonomi och möjlighet till arbete för människor som lever med psykisk ohälsa, samt tillgång till relevant vård, stöd och behandling. Jimmie Trevett tror att Socialpsykiatriskt Forum är en förening som kan hålla dessa frågor aktuella och hålla upp hela psykiatriområdet i ljuset genom den aktualitet det har.

 

 

Mats Ewertzon

Mitt namn är Mats Ewertzon, jag bor och är verksam i Stockholm. Jag är legitimerad sjuksköterska med specialinriktning psykiatrisk vård. Under många år var jag verksam inom psykiatrisk vård, som sjuksköterska, utbildnings- och utvecklingsledare samt projektledare. På senare år har jag arbetat som lärare vid universitet och högskolor. Jag är nu anställd som lektor vi Ersta Sköndal högskola, där jag mestadels undervisar i specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning psykiatrisk vård. Jag har också inom ramen för min tjänst ett uppdrag som forskare/möjliggörande vid Nationellt kompetenscentrum anhöriga, där jag arbetar med ett uppdrag som rör anhöriga till personer med psykisk ohälsa.

Jag har under de senaste 20 åren haft intresse för frågor som rör anhöriga till personer med psykisk ohälsa, deras livssituation och erfarenheter av kontakten med psykiatrisk vård.  Mitt intresse har under åren lett till att jag haft möjlighet att arbeta i olika projekt och genomfört undersökningar samt forskning inom området. Åren 2005 – 2007 arbetade jag i ett projekt som syftade till att utveckla stödinsatser till anhöriga i Stockholms län. Jag disputerade 2012 vid Örebro universitet på avhandlingen ”Anhöriga till personer med psykossjukdom: bemötande och utanförskap inom psykiatrisk vård”. Efter forskarutbildningen har jag fortsatt med forskning inom området, bland annat i samarbete med Norge och där vi också har som mål att utöka samarbetet med övriga nordiska länder.   

När det gäller min koppling till Socialpsykiatriskt forum så har jag av och till sedan föreningen bildades varit medlem. Jag var med och bildade föreningens doktorandnätverk för några år sedan. Jag anser att Socialpsykiatriskt forum har en mycket viktig funktion i dagens samhälle i att på olika sätt bevaka och påverka frågor som kan förbättra levnadsvillkoren för personer med psykisk ohälsa och deras anhöriga. 

 

Nisse Berglund

Jag är en tvåbarnsfar, gift med Lisa sedan länge. Daniel och Adam är utflugna och Lisa och jag bor nu tillsammans med vår hund Elvis och vår katt Loke.

Jag har varit och är musiker sedan 50 år tillbaks. Har varit professionell i några omgångar på 70- och 80-tal parallellt med mitt arbete. Släppt en del vinyl och CD. Håller på med en ny just nu våren 2014.

Annars har det alltid varit mycket sport, främst fotboll. Givetvis håller jag på Hammarby, ståkkålmare och söderkis som jag ursprungligen är. Reser 2-3 gånger per år till internationella fotbollsarenor med mina väluppfostrade, också fotbollsintresserade hammarbyiter till söner. London, Milano, Rom, Barcelona, Paris m.fl. städer får regelbundna besök av oss.

Jag bor nu i Varberg sedan cirka 25 år tillbaks. Arbetade cirka 15 är i Stockholms Läns Landsting, sedan cirka 25 år i Region Halland, och nu sedan 1 1/2 år tillbaks arbetar jag i Göteborgspsykiatrin, som verksamhetsutvecklare i Psykiatri Psykos. Jag har varit psykoskurator i över 40 år nu. Är alltså socionom och familjeterapeut. Jag har ströforskat kring familj och närstående och psykoser. Presenterad ett par gånger i internationella publikationer, men ej disputerad. Är mer en jordnära kliniker än forskartypen. Arbetat med Ulf Malm och Ian Falloon sedan 80-talet med Integrerad Psykiatri. Varit med och skrivit böcker och manualer. I olika omgångar varit knuten till Socialstyrelsen och SKL, senast 2012 då jag arbetade med de psykiatriska kvalitetsregistren på SKL. Är med i styrgrupperna för PsykosR och Bättre psykosvård sedan de startades.

Till sist har jag varit ordförande i IFS i Halland när vi startade upp för 20-25 år sedan. Även medlem i RSMH. Jag har bestämt mig för att resten av mitt yrkesverksamma liv ägna mig mer åt brukarmakt och brukarinflytande, något jag ibland tycker att vi i Sverige verkar ha så oerhört svårt att få fart på.

 

Per Enarsson

Vem är du och hur arbetar du med socialpsykiatri?

Ett axplock. Jag har arbetat med psykiatrisk omvårdnad i olika kontext sedan 1980. Först som mentalskötare, psykiatrisjuksköterska och enhetschef inom olika landsting.  Sedan 1995 har jag varit verksam inom socialtjänsten, bl.a. som biträdande socialchef och förvaltningschef. I mitt arbete har jag bedrivit flera utvecklingsprojekt, som start av boendeträningsenheter för unga med psykisk ohälsa, terapintensivt behandlingshem för unga nyinsjuknade i psykos, uppbyggnad av socialpsykiatrisk verksamhet i kommuner. Jag har också för Sveriges kommuner och landsting arbetat med nationell inventering av kommunernas kompetensutvecklingsbehov inom område funktionsnedsättning. Även varit projektledare i biståndsprojekt att bygga upp socialpsykiatrisk kompetens i Leningrads län. År 2012 disputerade jag i Umeå med en avhandling om personalgemensamt förhållningssätt inom psykiatrisk omvårdnad. Mitt forskningsområde är makt och brukarinflytande.

Men det finns mer att berätta - för 15 år sedan insjuknade en nära anhörig i psykos och livet tog en ny vändning. Sedan dess har det i anhörigrollen varit otaliga kontakter med psykiatrisk vård, något som varit både svårt och berikande – särskilt om man som jag arbetar med att förbättra psykiatriskt omhändertagande och minska stigmat i samhället.

Vilka är dina hjärtefrågor som du brinner för?

Att på olika sätt fortsätta arbeta för att minska socialt stigma vid psykisk ohälsa och samtidigt säkerställa att det stöd och behandling som ges vilar på evidens och inte på historiska grunder.

Tror du att föreningen kan komma att spela en större roll i framtiden – varför och hur i så fall?

Människor som drabbas av psykisk ohälsa har ofta svårt att få sina behov tillgodosedda. Ensam är inte alltid stark, i en förening som Socialpsykiatriskt Forum kan mångas röster påverka samhället att utveckla bättre stödformer vid psykisk ohälsa.

Har du någon framtidsversion?

Ända sedan Descartes på 1600-talet delade upp människan i kropp och själ har själens sjukdomar setts som annorlunda och fått till följda att människor som haft en psykisk sjukdom också betraktas som annorlunda – oftast i negativa/exkluderande termer. I nutid då alla vill vara annorlunda och bygga sitt eget varumärke på facebook eller dylikt borde det med andra ord bli lättare att få vara som man är - oavsett om man har hälsa eller inte.

 

Marjet Gustafsson

Lars Hansson