Rapport från konferens om stigma och diskriminering

Lars Hansson, ledare för CEPI och professor vid Lunds universitet ger rapport från internationell konferens om stigma och diskriminering i London. Konferensen innebar startskottet för en omfattande brittisk antistigmakampanj. Forskningen angående stigma och diskriminering har förändrat karaktär, menar Hansson, från att vara beskrivande till att mer söka efter vilken typ av insatser som kan förhindra dessa följder av psykisk ohälsa.

Den 21-23 januari 2009 hölls den 4:e internationella konferensen om stigma och diskriminering av personer med psykisk ohälsa. Denna gång ägde konferensen rum i London. Valet av plats och tidpunkt har gissningsvis sin bakgrund i att just denna vecka gick startskottet för en flerårig engelsk nationell antistigmakampanj. Man satsar ungefär 230 miljoner på en omfattande antistigmakampanj, "Time to Change" som både har nationella och en mängd lokala inslag. För mer information kolla deras hemsida.

Konferensen hade ungefär 250 deltagare (med ett mycket blygsamt svenskt deltagande) och sammantaget kunde man lyssna på cirka 80 presentationer. Konferensen hade undertiteln "Evidence for action" och det är ganska uppenbart att forskningen kring stigma och diskriminering inom det här området gått från mer beskrivande undersökningar om omfattning och innehåll i diskriminering till studier som försöker visa vilken typ av interventioner och insatser som kan vara effektiva.

Om man skall nämna några presentationer som fastnade i minnet, så var det ganska nedslående resultat som presenterades från en amerikansk befolkningsundersökning som pågått i flera decennier. Nya resultat från denna visade att stigmatiserande attityder till psykisk sjukdom inte minskat. Flera andra presentationer visade att förväntningar kring att omgivningen skall bete sig stigmatiserande eller diskriminerande har större betydelse än faktiska erfarenheter av att ha varit utsatt för stigmatisering, vilket visar vilken stark hindrande kraft den så kallade självstigmatiseringen har. Bland de studier som undersökt olika typer av antistigma-interventioner så framstår det allt mer tydligt att om kontakt med personer med egenerfarenhet är en del av interventionen så är den mer effektiv. En kinesisk undersökning visade att kontakten inte behövde vara personlig, det kunde fungera med en videoinspelning också.

Konferensen avslutades med en intressant paneldebatt där två "team" fick hålla appeller för respektive mot värdet av nationella befolkningskampanjer. Publiken fick rösta för eller emot sådana kampanjer före och efter dessa appelltal. I båda omröstningarna var det en knapp majoritet som menade att sådana kampanjer var ett slöseri med tid. Vill du veta mer om konferensen så finns här en länk med sammanfattningar av alla presentationer.

 

Diskrimineringen kan motverkas

- Hur bekämpar vi diskrimineringen av personer med psykiska funktionshinder på bästa sätt?


Denna fråga är utgångspunkten för den fjärde internationella konferensen om Stigma och psykisk hälsa som hålls den 21-23 januari i London. Det är ansedda Institute om Psychiatry vid Kings Collage som tillsammans med psykiatrikernas världsorganisation, WPA, tagit initiativet. Att omgivningen attityder och samhällets diskriminering är ett av de största hinder för livskvalitet och återhämtning för personer med psykisk ohälsa bekräftas allt mer av stora forskningsstudier.

CEPI - Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser som har sin bas vid Lunds Universitet menar också att stigma har identifierats som ett av de mest betydelsefulla hindren för integration av psykiskt sjuka i samhället. Stigma kan leda förutom diskriminering också leda till låg självaktning, isolering och hopplöshet hos den drabbade, och att man undviker att söka vård och hjälp. Socialpsykiatriskt forum har flera gånger uppmärksammat att Sverige inte gjort några insatser för att motverka stigmatisering och att den låga kunskapen hos vård- och servicegivare hur de i sitt arbete kan motverka effekterna av stigma är ett stort problem.
Graham Thornicroft, professor och initiativtagare till konferensen i London menar att problemet kräver kraftfulla insatser.
- Under alla år jag varit verksam som psykiater har jag lyssnat på patienter som säger att den diskrimineringen de utsätts för är lika jobbig som den psykiska sjukdom de upplever.

De senaste årens forskning ger allt bättre vägledning för hur man kan motverka stigmatisering. I Storbritanien sjösattes i oktober 2008 en 250- miljoners satsning som baseras på den senaste forskningen av hur stigmatisering och diskriminering kan motverkas. Skillnaden mot tidigare arbete i Storbritannien är att detta arbete i högre grad tar sikte mot människors beteenden och diskrimineringen. 9 av 10 britter med psykisk ohälsa har erfarenhet av diskriminering enligt en nygjord studie.

I Sverige har forskare vid bland annat Lunds, Umeå och Karlstads universitet börjat undersöka förekomst och erfarenheter av stigma och diskriminering. En tidigare studie från 2004 ger signaler på att problemet är stort. Krisberedskapsmyndighetens genomförde en stor intervjustudie med ca 1000 personer där de fick frågan vilka hot de såg mot samhället. Svaren visade att sju av tio svenskar var oroliga för samhällets förmåga att ta hand om psykiskt sjuka. Chefen för myndigheten kommenterade resultatet till TT:
- Folks spontana svar handlar nästan bara om oron för de psykiskt sjuka. Många är jätterädda, inte bara för att politiker ska drabbas utan även andra. Oron kan yttra sig i att människor är försiktigare i umgänget med okända; är någon avvikande kanske man är mer benägen att gå undan. För säkerhets skull.

Bertil Lundberg vid Lunds Universitet har intervjuat 200 personer med erfarenhet av psykiatrisk vård angående deras upplevelser av stigma. Vid sammanställningen framgår det att 73 % tror att arbetsgivare lägger en jobbansökan åt sidan när de ser att sökande har vårdats av psykiatrin. Människor med erfarenhet av psykiatrisk vård har alltså en förväntan på att de kommer bli diskriminerade. 39 % av de intervjuade har själva upplevt att de blivit behandlade som mindre kompetenta när omgivningen fick reda på att de hade brukarerfarenhet. Studien pekar på att de som rapporterat erfarenheter av dåligt bemötande är de som uppger sämre livskvalitet, sämre socialt nätverk och sämre psykosocial förmåga

Marit Grönberg Eskel, doktorand vid Karlstad Universitet ska också medverka vid konferensen i London. Hennes forskning visar att personer förhåller sig mycket olika till den sociala stämpling som diagnosen utgör. Det påverkar olika personer olika mycket.
- Det verkar bero på livshistorien, om personen tidigare haft och lyckats behålla någon annan identitet än sjukdomsrollen, förklarar hon. Men för många uppstår de psykiska problemen tidigt innan de skaffat utbildning och en yrkesidentitet. Därför är det vikigt att de professionella ger tillgång till arenor där personer kan ta sig ur rollen som brukare - som sjuk. Hon är därför skeptisk till att socialtjänsten ofta endast erbjuder isolerade verksamheter där de som deltar bara har det gemensamt att de har psykiska funktionshinder. Detta kan förstärka identiteten som sjuk och i värsta fall bidra till att cementera ett utanförskap. Att människor får stöd för att utveckla empowerment - sin egenmakt - lyfts upp som en av de viktigaste faktorerna för att motverka effekterna av stigmatisering. 

David Ershammar