Kristina Nilsdotter banar väg för förståelse

Kristina Nilsdotter- Vad ska man göra med sina erfarenheter? Det var en fråga Kristina Nilsdotter ställde sig. Frågan är befogad eftersom hennes erfarenheter inte hör till dussinvarorna då hon hör till den del av befolkningen som har fått diagnosen schizofreni. Den psykiska ohälsan visade sig i början av 1990-talet då hon hade lämnat födelsestaden Luleå för att studera konst i Stockholm. Tidigt, mitt i kaoset, började hon föra anteckningar. Dessa anteckningar har utgjort grunden för det som nu blivit till en bok. Kristina ser det närmast som en plikt att dela med sig av erfarenheterna för att om möjligt öka förståelsen för denna typ av upplevelser. - Jag vänder mig till människor med skilda erfarenheter och deras anledning till att läsa min bok skiljer sig också åt, säger Kristina.

Kristina Nilsdotter ger ut boken "Förskjuten identitet - schizofreni eller nya perspektiv" på egen hand via Vulkan (www.vulkan.se) Läsaren får ta del av Kristinas erfarenheter, och reflektioner omkring dessa, med start år 1992 fram till 2007. I boken finns även sektioner med psykiatrisk vinkling som exempelvis utdrag ur en diagnosmanual och text hämtad från en kunskapsöversikt utgiven av Socialstyrelsen.
I de personliga avsnitten finns innehåll allt från bottenlös förtvivlan till mer hoppingivande och humorfärgade stråk.
- Bered er, skriver Kristina i förordet, på att följa med i en värld av tankar som ni kanske upplever som delvis resonabla men delvis även långsökta och "psykotiska".

Vad är det som gör att du valt att skriva denna bok?
- Somt har talat för att jag skulle låta bli. Ändå, jag har sett det som mitt sociala ansvar att skriva boken. Jag är ju en av dem som har haft turen att lyckas återvinna tankeverktyg och språkliga medel för att uttrycka mig. Dessutom har jag haft tid, ork och vilja till skillnad mot många andra i liknande situation. Jag hoppas nu att genom boken kunna vara till hjälp för andra som hamnar i liknande omständigheter som de jag har erfarenhet av.

Kristina säger att hon vill att boken ska ses som ett litet bidrag - och hon vet att bidrag, hur små de än är, behövs.
- Jag ser också bokpubliceringen som en plikt; kan jag bana väg för förståelse, genom att öppna upp och tala fritt omkring den problematik som jag erfarit, ja då vill jag göra det. Min tro på bokens värde har också stärkts med tiden.

Kristina berättar att hon under några år medverkat i utbildningar för personal där hon förmedlat sina erfarenheter av psykisk, fysisk och social ohälsa. I dessa sammanhang, bland annat, har hon mött människor som i olika roller haft intresse för social utveckling och ökad förståelse. Flera av dem har uttryckligen visat att hennes öppenhet, kring de erfarenheter hon har, betyder något även för andra människor.

- Förhoppningsvis kan jag erbjuda ord för det ofattbara, det "förbjudna" eller sådant som känns pinsamt att tala om. Och kan jag ge lite kraft, och i alla fall en kort stund ge stöd till någon nödställd, så är mitt huvudsyfte med boken uppfyllt, säger hon.

Berätta något om arbetsprocessen och vilka val du gjort.
- Redan i kaosets mitt började jag anteckna, som ett stöd för mig själv att minnas
det som hände, och för att kanske till slut också kunna reda ut alla frågor som drabbade mig om hur tillvaron hänger ihop, säger Kristina. Efter några år gjorde jag ett försök att dela in erfarenheterna i kategorier. Men boken, som den nu blev, började jag på allvar arbeta med för fyra år sedan; alltså under år 2005 i samband med att jag fått min magisterexamen i teoretisk filosofi. Jag har valt att visa upp mig som person; det är mina minnen och mina tankar som kommer fram, dock utan några högre filosofiska anspråk. Dessutom har jag valt bort möjligheten att skriva en berättelse i kronologisk ordning. Jag skriver som privatperson, och det är mina självutlämnande erfarenheter och ord som står i förgrunden med allt vad det innebär.

- Det är min bok om och kring schizofreni - eller vad man nu vill kallas dessa udda och ofta svåra erfarenheter, som Kristina skriver i en presentation av boken.

Din bok är omfattande och består av 13 kapitel. Hur har du tänkt omkring det?
- Istället för att skriva en enda lång kronologisk berättelse, har jag kapitelvis lagt koncentrationen på delämnen. Kapitlen är alltså indelade efter erfarenhets- och problemområden så att man inte måste läsa den från pärm till pärm. För mig har ämnenas lättåtkomlighet varit viktig. En ytterligare sak för att förenkla för läsaren är att vissa återkommande sektioner har fått olika färg så att man lätt kan välja eller välja bort att läsa dessa delar (till varje kapitel finns undersektioner- ur psykiatrisk synvinkel (gula sidor), kommentarer (gröna) och religion/filosofi (lila sidor).

Om det fungerar som Kristina har tänkt sig ska man som läsare inte behöva söka länge efter det ämne man intresserar sig för. Det tror hon kan vara en fördel även för andra än för dem som har svårt att orka läsa, orka koncentrera sig, ta till sig en text och dess mening.
- Fast jag vågar ändå inte lova att boken i tillräcklig utsträckning är anpassad till dem jag helst vill nå. Detta beror, dels på min egen begränsade uttrycksförmåga, dels på de kognitiva problem som många, av dem jag vänder mig till, har.

Vilka vänder du dig till med boken?
- Jag vänder mig till andra drabbade, alltså till dem med egna personliga erfarenheter av kaos. Jag vänder mig också till deras anhöriga och vänner; de som lider av en svårbegriplig och förändrad relation. Dessutom vänder jag mig till personal inom psykiatri och socialpsykiatri.

Kristina skulle också vilja vända sig till allmänheten men hon misstänker att bokens upplägg inte är attraktivt för den stora massan. - Det är ju inte direkt en roman jag har skrivit, som hon säger.

kristina nilsdotters bokHur gör man för att få mer information om din bok?  Då kan man kontakta mig via e-post på kristina.nilsdotter@gmail.com Senare, under hösten och vintern, kommer boken att kunna beställas genom www.schizofreniforbundet.se och www.vulkan.se

Slutligen, var lägger du krutet för närvarande?
- Jag föreläser om mina erfarenheter ibland, men mindre nu än förut. Jag ägnar mer tid och kraft åt mitt konstnärliga skapande, och boken hoppas jag delvis ska kunna träda in som min röst utåt.

 

 

 

Text: Pia Johansson
Bilder: Kristina Nilsdotter