Personer med psykisk funktionsnedsättning - en försummad grupp

Närmare 90 000 personer i åldern 16-64 år bedöms ha psykisk funktionsnedsättning. Endast en dryg tredjedel har sysselsättning. Av de 16 olika typer av funktionsnedsättningar som anges i statistiken från SCB ligger sysselsättningsandelen lägst för personer med psykisk funktionsnedsättning. I genomsnitt var 62 % sysselsatta i hela gruppen funktionsnedsatta och 77 % i hela befolkningen år 2008. Psykisk funktionsnedsättning utgör sålunda ett påtagligt hinder för att få jobb.

Den låga sysselsättningsgraden för personer med psykisk funktionsnedsättning medför också att gruppens ekonomiska situation är svag. Genomsnittslönen per år var 91 000 kr mot 158 000 kr för samtliga med funktionsnedsättning enligt en nyligen publicerad rapport från Socialstyrelsen. Ekonomiskt bistånd utgick till var fjärde person med psykiskt funktionshinder och till var tionde i hela populationen med funktionshinder.

Transfereringar i form av ekonomiskt bistånd och andra bidrag ger personer med psykisk funktionsnedsättning kompensation endast för hälften av skillnaden i löneinkomst.

Ett sätt att underlätta livssituationen för denna grupp är med hjälpmedel. Det rör sig ofta om IT-baserade hjälpmedel, t.ex. handdatorer, som gör att brukarna bättre kan planera och strukturera sin vardag eller bolltäcken som ger brukarna en ökad trygghet under natten. Det är väl belagt att denna typ av hjälpmedel ger brukarna ökad självkänsla, trygghet och livskvalitet.

På uppdrag av Hjälpmedelsinstitutet har jag nyligen gjort en kostnadsnyttobedömning av hjälpmedel för personer med psykisk funktionsnedsättning. Den visar att sådana hjälpmedel dessutom ger ett klart positivt ekonomiskt utfall för såväl brukarna som för stat, kommun, landsting och samhällsekonomin i stort.

För kommuner och landsting som bekostar hjälpmedel av detta slag tar det bara ett och ett halvt år innan man får täckning för sina kostnader. Redan efter fem år ger en satsad hjälpmedelskrona tre kronor i utbyte. För samhällsekonomin är det ekonomiska utfallet ännu högre. Även för brukarna, särskilt de som får jobb, blir resultatet positivt. De positiva effekterna sammanhänger med att hjälpmedlen är relativt sett billiga, men har en stor ekonomisk potential för samtliga parter.

De effekter som kvantifierats i studien är det successivt minskade behovet av stödinsatser från kommun och landsting, men även från anhöriga och övriga närstående. Även hjälpmedlens effekter på brukarnas arbetsmarknadssituation, dvs. deras ökade möjligheter att tack vare hjälpmedlen kunna behålla och få ett jobb, har beaktats.

Förutom de effekter som kvantifierats kan hjälpmedlen minska belastningen på sjukvården i form av minskat vårdbehov, färre besök på psykakuter och minskat behov av mediciner. Det blir också lättare att passa besökstider hos myndigheter, läkare, tandläkare osv. En annan sannolik effekt är att brukarna i större utsträckning kan bo kvar i eget boende i stället för särskilt boende, med ytterligare kostnadsminskningar som följd. Hjälpmedlen kan vidare göra att brukarna kan påbörja eller fortsätta en utbildning, som på sikt kanske leder till jobb. Den kanske största positiva effekten av hjälpmedlen, som handlar om att underlätta brukarnas livssituation, har inte heller kunnat kvantifieras.

Trots att hjälpmedel är så lönsamma och positiva i övrigt och trots att personer med psykisk funktionsnedsättning har en så utsatt ekonomisk och social situation är tillgången på hjälpmedel för gruppen klart otillräcklig. Tillgången varierar också mellan olika regioner. Ett antal studier tyder på att det bara är en mindre del av målgruppen, kanske bara var tionde, som har hjälpmedel i den utsträckning som skulle behövas.

Kommuner och landsting bör satsa mera på hjälpmedel för personer med psykisk funktionsnedsättning. Men staten har också en viktig roll när det gäller att driva på denna utveckling samt underlätta sysselsättningsmöjligheterna för gruppen. Regeringen bör ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att ytterligare prioritera denna grupp, genom ökad satsning på bl.a. förmedlings- och vägledningsinsatser, utbildning och lönebidragsanställningar och andra särskilda insatser för personer med funktionshinder.

Åke Dahlberg