Meningar kring samverkansavtal och "startnycklar"

På många håll i landet pågår konkret samverkan. I en del fall har detta formaliserats i avtal. Under mitt uppdrag som samverkanskonsult analyserade jag ett flertal samverkansavtal. Avtalen var i många fall så vagt formulerade att de inte gett någon information om vad parterna förväntat sig av varandra. Om en kommun eller ett landsting på motsvarande sätt skulle skriva avtal om exempelvis städning skulle resultatet otvivelaktigt ha blivit smutsiga lokaler. Ett sådant städavtal hade nämligen i så fall endast angivit att det skulle städas men inte informerat om var, när, eller hur det skulle ske. Att samverkansavtalen i viss mån ändå har fungerat har nog berott på att tjänstemän och övrig personal har agerat i enlighet med allmänt god sed och gott omdöme. Idén bakom ett samverkansavtal bör vara att parterna förbinder sig att bete sig på ett förutsägbart sätt.

Det finns krav på att landsting och kommuner ska samverka kring individer som har behov av insatser från båda huvudmännen samtidigt; ett krav som nu förstärks i propositionen 2008/09:193 "Vissa psykiatrifrågor m.m.".

En av frågorna som huvudmännen behöver vara överens om är vem som egentligen avgör om landstinget och kommunen skall samverka kring en brukare. Min uppfattning är att huvudmännen kan och bör genom samverkansavtal skapa förutsättningar för samverkan men det är brukaren som beslutar att samverkan skall ske kring just honom eller henne. Detta även om det i propositionen anges att en individuell plan ska upprättas när ett landsting eller en kommun anser att det behövs för att den enskilde ska få sina behov av hälso- och sjukvård och socialtjänst tillgodosedda och om den enskilde samtycker till att en sådan plan upprättas.

I såväl hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen som lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade betonas brukarens självbestämmande, integritet och i övrigt starka ställning. Hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen som lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade omfattas alla av stränga sekretessregler. För att kunna lämna sekretessbelagda uppgifter om en brukare mellan huvudmännen måste brukaren efterge sekretessen. Vill brukaren inte detta kan en fördjupad samverkan på individnivå sannolikt inte ske. Samtycke kan ges i förväg inför kommande situationer men får inte ha så generellt innehåll att den enskilde kan förklara sig avstå från sekretessen hos en viss myndighet eller tjänsteman. Brukaren måste därför informeras om vad samverkan kommer att innebära för honom eller henne, för att kunna besluta om att efterge sekretessen. Om brukaren vill att samverkan kring honom eller henne skall ske skall arbetet initieras.

För att samverkansarbetet skall vara så förutsägbart som möjligt måste huvudmännen i ett samverkansavtal fastställa hur arbetet skall initieras. Avtalet måste innehålla så kallade "startnycklar". Tanken är att det är brukarna, och inte personalen, som skall avgöra när samverkan skall ske. Detta under förutsättning av att antingen landstinget eller kommunen anser att samverkan behövs för att den enskilde ska få sina behov av hälso- och sjukvård och socialtjänst tillgodosedda. Ett samverkansavtal bör innehålla fyra startnycklar för fyra likartade situationer."

Dessa situationer är följande:

1. om brukaren har pågående insatser hos såväl landsting som kommun, och detta uppmärksammas hos landstinget.
2. om brukaren har pågående insatser endast hos landsting.
3. om brukaren har pågående insatser hos såväl landsting som kommun, och detta uppmärksammas hos kommunen.
4. om brukaren har pågående insatser endast hos kommunen.

Huvudmännen bör i samverkansavtalet utveckla arbetsrutinerna under respektive rubrik för att kunna informera brukaren om vad han kan förvänta sig av samverkansarbetet.

Sammanfattningsvis är jag av den uppfattningen att de samverkansavtal som skall skrivas i framtiden måste innehålla förbindelser där parterna förpliktar sig till ett visst arbetssätt för att skapa den förutsägbarhet som både inblandade organisationer och brukarna kan förvänta sig.

Jur. Kand. Fredrik Cederblom
Kommunakuten AB