Stigma och diskriminering

Denna krönika handlar om stigmatisering och diskriminering som drabbar människor med psykisk sjukdom eller, bredare formulerat, med psykisk ohälsa. Men redan här ska sägas, att krönikan ställer i centrum det som vissa enskilda forskare och den Världspsykiatriska organisationens (WPA:s) "Section on Stigma and Mental Disorders, World Psychiatric Association) anser vara det mest väsentliga i den fortsatta kampen mot diskriminering av dem som tillhör den drabbade gruppen. Det måste understrykas, att i den gruppen finns både de som återhämtat sig fullständigt och de som har en kvarstående psykisk funktionsnedsättning.

Utgångspunkten för nedanstående resonemang är, att de stigmatiserade personernas upplevelse av diskriminering eller av att känna sig diskriminerade ska vara det avgörande måttet - inte mätning av allmänhetens attityder!

Graham Thornicroft (2006. Shunned. Oxford, Oxford University Press) menar att det finns en fördel med att under begreppet "handikappad" sammanfatta de sociala problem som människor med psykisk ohälsa brottas med. Fördelen ligger i att man då kan börja se problemen som grund för ett rättighetsbaserat tänkande. Det innebär i sin tur, att man ska förankra den drabbade gruppens rättigheter i lag och förordning med dithörande procedurer för genomförandet av dem på alla samhällsnivåer. Den självklara parallellen är de rättigheter som i Sverige och andra länder enligt lag tillkommer de fysiskt handikappade!

Det rättighetsbaserade tänkandet inom området psykisk hälsa har ännu inte fått nämnvärt genomslag någonstans, trots att det tänkesättet använts framgångsrikt i arbetet med att förändra den sociala och fysiska miljön för människor med fysiska handikapp. Men även där lagenligt skydd existerar, förvandlas detta skydd inte till adekvata sociala rättigheter eller till den faktiska rätten att ställa krav - särskilt inte då, när kränkningen eller överträdelsen påtalas som stigmatiserande ur den psykiskt sjukas synvinkel.

Väl genomtänkta och samhällspolitiskt starkt förankrade program, som utformas för att förändra sociala strukturer och institutionell praxis stärker mänskliga rättigheter. Om man är framgångsrik i detta arbete, elimineras diskriminerande rutiner och förhållningssätt som lägger hinder i vägen för människor med psykiska åkommor att tillgodogöra sig lagenliga och sociala rättigheter, vilka andra medborgare tar för givna. Med andra ord, ett verklighetsförankrat fungerande rättighetsbaserat samhällsstöd kommer att innebära en äkta möjlighet att skapa rättvisa, där rättvisa inte funnits, och att förbättra levnadsvillkoren för den stora grupp som av olika skäl kan sägas ha eller själva anser sig ha ett psykiskt handikapp.

Örebro i maj 2010

Görgen Göstas