Karin_Melander_2004

Samverkan mellan socialtjänst och psykiatri genom satsning på anpassat boende för personer med svår psykisk störning och missbruk i Skellefteå. 
- av Karin Melander, psykiatrisamordnare i Skellefteå

Utifrån SÖK-konferensen i Skellefteå i november 2001, där man diskuterade dubbeldiagnosproblematik, bildades en arbetsgrupp för att arbeta vidare med frågan om särskilt anpassat boende för psykiskt störda missbrukare. Verksamhetscheferna inom psykiatrin och socialtjänsten uppdrog till en grupp personer, som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med dessa patienter/klienter, att arbeta vidare med frågan. En arbetsgrupp bildades med representanter från psykiatrin – överläkare frånberoendeenheten, socialtjänstens och psykiatrins dubbeldiagnosteam samt socialsekreterare från familjeomsorgen, psykiatrisamordnare, representant för god man/förvaltaruppdrag samt boendehandledare från kommunalt boendestöd.

Bakgrund.
Missbrukare med svår och allvarlig psykisk störning ex. schizofreni med narkotika (ex. heroinmissbruk)/alkoholberoende, är en mycket utsatt grupp i samhället. Pga sina dubbla handikapp hamnar dessa människor ofta mellan olika vårdgivares stolar vilket medför försämring i båda grundsjukdomarna och en enorm samhällskostnad. Det måste finnas en samlad kompetens i den grupp som jobbar med denna problematik, både kring det medicinska, sociala och ekonomiska perspektivet. Den kunskap som i dag finns inom området visar på vad dessa brister annars får för negativa konsekvenser inom sjukvården, både somatiskt och psykiatriskt, kriminalitet, insatser från socialtjänsten samt ett stort personligt lidande. Framförallt belastning på anhöriga/närstående är stora och leder inte alltför sällan till ohälsa även hos dessa.
Ett sätt att motverka denna negativa spiral är att förbättra boendesituationen för psykiskt störda missbrukare genom att huvudmännen samverkar.


I Skellefteå finns särskilda boendestöd för psykiskt funktionshindrade men dessa kan inte tillgodose de behov som finns inom nämnda grupp. Eftersom dessa boendestöd finns i s.k. vanliga bostadsområden och hyreshus blir det ofta problem kring störningar vilket leder till vräkningar. Dessa personer klarar inte att bo i "vanliga lägenheter" trots stort stöd från personal. Den psykiska ohälsan accelererar och därigenom missbruket vilket leder till isolering, försämrad funktion i det dagliga livet samt att normer och regler åsidosätts.

Ett sätt att motverka detta är att skapa boendeformer med särskild struktur, både fysiskt och psykiskt samt kompetens, i samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten. Detta skulle ge en långsiktig lösning på en situation som i dag är mycket frustrerande och dyrbar för alla inblandade parter.

Psykiskt störda missbrukare kommer sannolikt aldrig att bli helt friska eller fri från sitt missbruk. Därför kommer kostnaderna aldrig att upphöra men vi kan påverka vad vi får för våra investerade pengar. För dessa personers del handlar det om att skapa ett drägligt och anständigt liv. Det handlar inte om konflikt mellan bra och dyr vård utan snarare om att hitta bra och billig vård.

Vi föreslog socialnämnden och hälso- och sjukvårdsnämnden att ge arbetsgruppen i uppdrag att inför verksamhetsåret 2003 planera, igångsätta samt driva ett särskilt anpassat boende för psykiskt störda missbrukare i Skellefteå.


Förslaget innebär ett dygnet-runt bemannat boende för ca 6 - 7 personer. Inriktningen innebär att kommunen tillhandahåller personal och gemensamhetslokaler, psykiatrin och landstinget står för den medicinska kompetensen i form av läkare och sjuksköterskeinsatser samt i förekommande fall annan kompetens och handledning.

Erfarenheter efter knappt 1 år.
Det förväntade resultatet utifrån minskad slutenvårdskonsumtion, minskat missbruk, en ökad psykisk hälsa samt att kunna behålla sin bostad har i stort sett utfallit positivt.
Utifrån en intervjustudie med samtliga boende (C-uppsats vid institutionen för socialt arbete och socionomprogrammet vid Umeå universitet) genomförd av Mona Lundkvist från Skellefteå, kommer följande erfarenheter.
Boendestödet disponerar ett eget hyreshus i ett vanligt bostadsområde
I dag bor sju personer i boendestödet, sex har egna lägenheter och en person bor efter eget önskemål i eget rum med tillgång till gemensamt kök och vardagsrum. Man har också kontakt med en person som bor i egen lägenhet på samma område. Alla är män och i åldern 30 – 50 år.

Vad man kan fråga sig är vilken roll stödboendet kan spela i en normaliseringsprocess för dessa personer? Alla är individer med olika behov och resurser som ska få stöd till ett liv med individuella val och eget ansvar utifrån sina förutsättningar.
Tanken med stödboendet var att hjälpa personerna till att få en struktur i vardagen, med normer och regler som leder till en förbättrad funktion i vardagen och minde isolering. Personalens roll definierades som ”professionella medlevare”.
Det som framkom i intervjuerna är att personalen har lyckats bra med att vara vanliga människor som finns till hands, inte vårdpersonal eller vem som helst utan just ”medlevare”. Man har lyckats bra med normaliseringens grundprinciper, att ha en normal standard på lägenheten, normal dygnsrytm och utveckling av livscykeln. Man respekterar de boendes behov och önskningar till största delen. Man har också lyckats bra med integrering i det övriga samhället. Intervjupersonerna ser inte stödboendet som någon ny institutionsvård, man känner frihet och värdighet på ett sätt som man kanske aldrig tidigare gjort.

Vid intervjuerna har de egna historierna och upplevelserna ur livet berättat om många svåra år men också om mycket livsglädje och hopp för framtiden!